Saturday, June 6, 2009

Jag kan virka, jag är inte rädd...


Helgens projekt består av virkning. Jag brukar ju inte virka annars, det blir kanske någon kant på det jag stickat ibland. Någon liten blomma och mormorsruta har jag klämt fram också, mest för att testa. Jag tycker att virkning inte känns lika precist som stickning, man kan inte få samma kontroll på det färdiga tygets drapering och fall. Möjligheterna känns mindre, färre. Att jag känner så beror helt säkert på att jag inte kan virka så bra och därför inte förstått och satt mig in i alla möjligheter som finns. Så om någon virk-frälst läser detta får ni gärna upplysa mig :-)

Projeket jag håller på med är en babyfilt, och jag använder ett enkelt mönster från nätet: Susan B's easy ripple afghan. På Ravelry finns miljarder av dessa fina färgglada filtar och jag har varit sugen på en länge. Det är ju bara det där med virkningen då.. Nu har jag i alla fall gjort slag i saken och utrustad med en jättehög med Drops alpacka i regnbågens alla färger har jag skridit till verket. Efter en lite skakig start har jag nu kommit till varv 4 och verkar, så vitt jag själv kan se, fått koll på mönstret och tekniken. En sak bara. Drops Alpaca är ju en av mina absoluta favoriter eftersom det är mjukt, fluffigt, varmt, finns i underbara färger och är prisvärt och bra. Perfekt till en varm filt till en novemberbebis, trodde jag. Men det var inte helt super att virka med, inte för mina ovana fingrar i alla fall. Det splittar sig hela tiden! Och den färdiga lilla filtremsan jag har kunnat känna på känns inte alls så mjuk som de saker jag stickat med alpackan brukar kännas. Är detta för att det virkade tyget blir annorlunda än det stickade? Har jag gjort ett nybörjarmisstag och valt helt fel garn? Eller kommer det bli bättre sen? Några tips?Jag ska virka några varv till och utvärdera sen..